AngelJessie

Nu var  det länge sen igen=(
Hmm men Emma uppdateringen på resan i Jönköping är att jag glodde på byggnadsarbetarna hela dagen=) haha till och från. Men de tog inte av sig till bar överkropp. *haha* Now you know girl=)

Ja annars håller jag på att försöka reda ut min plats här i livet. Det går sakta men säkert, men det är svårt.
Jessie ska komma fram igen. Jag krusar inte för någon längre, vill någon nåt finns jag här=)


//Jessie


Ps. Emma jag ska bli bättre på uppdateringar=)

Den gick snabbt den, spenderade den med Madde och hennes familj på Viggetorp.
Jätte trevligt var det, idag plockade vi svamp. Shit så jobbigt att rensa.
Åhh jag fick en med sänd kram från han som jag är är nyfiken på.
Så gulligt tycker jag=)
Nej sängen nu och hoppas eller ja till helgen. Vi får väl se=)

//Jessie

Shit hade skrivit så mycket nyss och sen så hände något och det bara försvann.

Det är iaf nästan 6 månader nu sen jag inte visste vad jag skulle göra med mitt liv. Allt bara föll samman och jag tänkte att jag inte skulle orka resa mig igen. men jag gjorde det. Jag tog tag i mitt liv och ändrade på allt jag inte kunde innan.
Jag har gått ner nästan 10 kilo i vikt enbart genom att må bra. Jag tränar och tänker på mig själv.
Livet leker. Jag är en snygg sexig singel. *haha*

Min ispiration har kommit från Alexandra, min barndoms bästis som alltid har funnits där för mig.
Hon stöttar mig i alla mina val och inspirerar mig att fortsätta kämpa.
Känns som nyss när jag flyttade från Tenhult. Men det är 14 år sedan. Då blev jag tvungen att lämna dig kvar.
Men du finns alltid i mitt hjärta. Tack för att du hjälper mig vara stark. Älskar dig gumman.

Jag älskar mitt liv nu. Tack alla vänner som stöttar mig. Tack du lite extra speciella som får mig lite extra glad

Puss på er//Jessie

ja jag får väl försöka börja blogga här igen=) I kväll blir det film med Ampe och Therese

Ja nu var det allt länge sen jag skrev nåt här. Men vet ni? jag har faktiskt fått ett liv. *hihihi*
Nu är jag hos Janina och vi var och grattade Nottis innan. Tänkte lägga mig i hennes soffa och softa lite.

Slutade jobbet idag, kändes jobbigt men jag har bara bra saker att se fram emot nu=) Lämnar det dåliga bakom mig och siktar framåt.

Wooohhhooooo Life here I come. Cauch here I come


//AngelJessie

Ja då är det redan fredag, jag har jobbat en hel vecka. Har gått jätte bra men jag är duktig på att trigga mig själv till att inte sitta sysslolös. Har fortfarande problem med att låta kön ligga. Men men försöker ta det lite lugnt iaf.
Veckan har gått fort. I morgon kommer min underbara bror hem på permis. Fan så jag saknar honom.

Har varit hos Anna i kväll och kollat på en hel film. Gav henne massage också. Hon behövde det tyckte jag eftersom hon bjöd på pizza. Nästa vecka ska jag ligga i hård träningen plus att jag ska få tid att flytta alla saker.
Har varit i nya lägenheten idag. Tvättat fönstrena. Åhh vill bo där nu. Men men jag hinner *haha*

Annars mår jag kanon bra, känns som att jag är påväg tillbaka, har verkligen fattat att INGEN annan kan göra mig lycklig förutom mig själv. Jag är den enda som kan ändra på mitt liv och ge det en positiv touch.
Detta gör jag genom att omge mig av positiva människor.

Så enkelt är det, just ja: Jag har ju fått ett nytt jobb, tack Molle för att du hjälpte mig=)

Ta hand om er

//Jessie

Helgen har varit helt underbar, jag har bara tänkt på mig. Omgivit mig av folkan jag tycker om. Avslutade helgen med att åka lite cutlass med Malin och Hakan. Sen blev det bastu. Men först satt vi ju i solen och bara njöt.
Igår var jag även i skärgården och promenerade med Anna.

Annars så börjar jag läka sakta men säkert själsligt. Har fortfarande ständig huvudvärk.Axlarna värker och tankarna flyger i väg. Men även jag ska klara att läka mig själv. Ska ner och skriva papper på lägenheten sen.=)
Ska även ringa ett samtal. men det nämner jag inget om nu=) håll tummarna bara =)
Jag tror på att mitt liv kan ordna upp sig, jag tror på att jag är stark själv och att ingen annan kan hitta infre frid åt mig. Bara jag kan ordna det.
Bara jag och enbart jag kan visa er alla som älskar mig att jag finns här, här inne. Riktiga Jessie som inte skrattar för att folk inte ska ana någonting. Jessie som härjar med allt och alla och som älskar allt som har med livet att göra. Jessie som gör saker på sitt sätt och har infre friden att göra saker.
Hon kommer komma fram snabbare än ni tror, jag känner att hon inte är långt borta.
Jag ger mig inte utan att kämpa.

Ska snart gå in och ta en dusch. Kan bli en bra daga i dag med. *hoppas* Låt mig få ha några bra dagar nu så jag kan få vila upp mig, låt mig få känna mig stark igen, ge mig all kraft tillbaka.
Känner mig som Heiman när han tar svärdet, riktar det upp i luften och skriker; Exalibur ge mig styrka!!!

Jag kan inte få infre frid från någon annan ään mig själv.
Nej nu ska jag gå och ringa samtalet.


//Jessie

Ja då har man jobbat tre dagar. Det går framåt men jag mår fortfarande lite så där. Sov ljuvligt i natt för syster Sarah sov här. Hoppas jag kan sova i natt också.

Har varit en trevlig kväll med mat, trevligt sällskap och film. Ja det du hade rätt gick tydligen att äta pocorn och kola *hihihi*
Hmm sitter här och bloggar när jag egentligen borde lägga mig. Men om jag inte är trött då? Jag vill inte ta sömn tabletter. Känner ju att jag måste klara mig utan.

Åker iaf fin bil till jobbet nu, hihih brorsans bil.
Åhhhh vad jag saknar dig bror=(


Nej nu är det dags för natten.


//AngelJessie

Ja ni jag skulle nog ha åkt till.K-hamn i fredags i stället för att ha bestämt mig för att ta en tur i skogen. Vilket resulterade i en trasig olja tråg. På pappas bil. Oj vad rädd jag var. Visste inte vart jag skulle ta vägen alls. Men tur att man har vissa underbara vänner som ställer upp. Då vet man att de finns även om man inte hör av dem så ofta. Alltså du är så underbart go Anti så jag finner inga ord. Hade aldrig klarat mig utan din och Loffes hjälp. Guldvärda är ni. Kom ihåg tjänster och gentjänster.  Det kommer inte jag glömma iaf.

Ja ni på lördagën var jag med Anna älsk och försökte komma på ett sätt att berätta vad som hänt för min far. Det blev mycket känslofullt och mycket tårar. Jag blev rädd för jag har aldrig sätt min far sådan någonsin. ojoj men det verkar ha gått bra iaf. För han pratar än med mig.

Så jag har varit hemma i en vecka nu och imorgon ska jag försöka mig på att jobba igen. Undrar hur detta kommer gå. Använder fortfarande sömn tabletterna och har svårt att sova utan. Använder dock inga anti dep än. Jag vågar inte. Är rädd att jag inte blir mig själv då. Har iaf kommit till insikt på vad jag måste göra för att må bra igen. Jag ska jobba på mig själv och att älska mig själv. Att jag duger som jag är och inte behöver ändra mig för någon någonsin. Älska mig för den jag är eller så struntar ni i det helt enkelt. Jag tänker inte krusa för folk och hålla mig på mattan för att folk ska vara nöjda. ALDRIG!!! Jag sätter ner min fot nu. Enough is enough.

Jag tänker skriva ner alla mina tankar och allt och om ca 6 månader läsa allt och förhoppningsvis ha kommit en lång bit på mitt bearbetande. Förhoppningvis står jag på egna ben och är en eget tänkande människa som klarar göra egna val.
Ja ni kanske har märkt  att bloggen handlar mest om mig? Varför ska jag sitta och nämna namnen på alla er som står mig närmast hjärtat? Ni vet det ju redan. Eller borde veta det helt enkelt.Om ni inte vet det ber jag om ursäkt. Fast jag tänker inte ursäkta mig för att jag är den jag är.

Det som är jobbigt är ensamheten. Att somna själv och vakna själv. Helt ensam är jag iof inte. Har mina katter som jag älskar över allt annat. Men jag har ingen att säga god natt till och ingen att säga de magiska orden till.  Men det kommer säkert. Eller varför skriver jag säkert? Jag vet ju att det kommer hända någon gång.
Men vet ni vad? När man förlorar en pojkvän kanske man hittar den underbara kompisen i honom igen?
Mycket tankar runt det. Jag vet att vi inte funkade ihop men jag vet att våran vänskap kommer finnas där även om det tar ett tag att hitta dit.  Jag hoppas att det kan bli en okej sommar i allafall i sommar. Jag måste leva på hoppet.
Kilona rasar och jag känner som att hela ögonen har näringsbrist. Oj vad jag hoppar mellan ämnena som vanligt.

Jag ska försöka mig på att sova nu. Klockan börjar bli mycket.

//Jessie

Veckorna går så himla fort ju. Jag hinner inte med.
Igår visste jag inte vart jag skulle ta vägen innan jag gick och la mig. Underbara kompis som höll mig sällskap på nätet *tack* Sen fick jag kvälls samtalet och kunde lugnt somna med hjälp av imovanen.
Däremot fick jag nog kleta på mig en hel tub med "ice Power" så att jag fick spänningarna till att släppa lite, ja och två ibumetin naturligtvis.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Saknar mina vänner i K-hamn. men vet ej om jag är redo att åka dit. Ska iaf försöka laga lite frukost och äta lite, verkar bli fint väder så tanka in lite mp3or i mp3 spelaren och promenera.
Ja cykeln står ju här ute också=)
En dag i taget är det för mig nu. men senast söndag måste jag ha ett svar på om jag klarar av att jobba, All press får mig att vilja gå under ytan.

Nu blir det frukost. Kanske finns mer att läsa sen!

//Jessie

Den filmen såg vi, jag janina och Sarah.
Filmen har allt för att bli en tio poängare. Kärlek,skratt och nästan rörande till tårar.
Men jag ska inte göra er besvikna. Jag kommer skriva lite tankar i dag med. Tänk er att filmen fick mig stanna till och tänka lite ibland. Det är mycket som sades i filmen som jag tänker tänka på.

Jag kämpar fortfarande med mig själv, men denna veckan har fått mig att inse att jag finns där inne. Inte minst har jag fått det bekräftat från folk. Så skönt att höra det. Älska mig mest när jag förtjänar det minst. Just så, när ni tror att jag älskar mig själv, titta då en extra gång på mitt leende. Ni som känner mig ser rätt igenom ni vet hur jag mår. Ni som orkar bryt er igenom min mur, den är tjock men jag släpper in folk som kämpar.
Jag finns där, rädd och sittandes på golvet. Muren är det enda som hindrar mig från att bli sårad. Men det är ganska ensamt där ibland. Att leva livet bakom muren och hoppas på att ingen försöker bryta sig igenom.
Anledning till att jag gör det är för att jag vill inte såra er som bryr er om mig. Men jag sårar er mer när jag inte släpper in er. Men då behöver jag inte se era besvikna miner. Behöver inte höra hur ledsna jag gjort er.

Ensam är stark men ensam kan också bli ensam. Jag vill dela allt med er, skratt gråt och tystnad. För mig är inte viktigast att alltid prata utan att ibland kunna sitta tyst utan att säga ett ljud. Men jag är så rädd att inte bli omtyckt om jag är den jag är. Har inte behövt ha någon identitet. Har alltid haft någon, som tex: Ja men ni vet hon som är tillsammans med han. Eller den här; Ja ni vet hon, hon som är syster till Joni.
Men vet ni vad???
Jag är Jessica Vieno Ankarberg, hon som alltid reser sig till slut. Hon som inte ger upp utan att kämpa. Hon, jag är tjejen som man kan älska om man bara vill.
Jag kan älska också men ge mig lite tid, ge mig tid att verkligen få heala mig själv. Att hitta rätt. Men spring inte om jag stöter bort er utan kämpa. Allt har sin tid och plats.

//Jessie